VD-bloggen

Medlemsporträtt: Charlotta Falvin

Skriven av Sofi Christiansen | 26 september 2022

Charlotta Falvin är Styrelseproffset som har internationella affärer, teknik, entreprenörer och tillväxt som sina primära områden. Läs mer om Charlotta och hennes arbete i styrelser, varför hon inte längre tar sig an uppdrag som styrelseordförande i rörelsedrivande bolag och vilka som varit hennes viktigaste välskäl.

Hej Charlotta! Vem är du?

Jag är en femtioplus skånsk lantis, frånskild mor till två tjugoplussare, sambo och styrelseproffs med myror i brallan som skickar mig till gymmet, ut i skogen eller till havs var och varannan dag.

Vad gör du på jobbet?

Jag jobbar i en dryg handfull styrelser. Mitt jobb är att hålla mig informerad om bolagen, följa deras utveckling, bilda mig en uppfattning om hur verksamheten kan vidareutvecklas på bästa sätt, och tillsammans med styrelsekollegerna och ledningen verka för att förverkliga detta. I praktiken innebär mitt arbete att delta i ett tiotal styrelsemöten per bolag och år, och inför dessa ta in och analysera en rätt stor mängd information. Eftersom de flesta bolag är börsnoterade är arbetet ganska cykliskt, med intensiva perioder i feb/mars, maj/jun, sept/okt och december. Kalendern är ganska uppstyrd. Mötena bokas 12-18 månader framåt, men cyklikaliteten gör att det finns väldigt gott om utrymme mellan sjoken, så jag har t ex i princip helt ledigt från midsommar till slutet av augusti och från jul till slutet av februari. Likaså är november väldigt lugnt.

Ett viktigt val jag gjorde för många år sedan, som påverkar min arbetssituation, är att inte längre ta mig an uppdrag som styrelseordförande i rörelsedrivande bolag. Ordföranderollen är enormt intressant och stimulerande, men innebär att du dels har ansvar för att proaktivt och under årets alla veckor stötta och driva VD, dels att de oförutsedda händelser som bolaget råkar ut för hamnar omedelbart och operativt i ditt knä. En VD som avgår eller blir påkörd av en buss, en budgivare som vill köpa bolaget, en PR-kris, härdsmälta i branschen eller annat spännande. Över en natt krävs ditt 100%-iga fokus, istället för en dag eller två i veckan. Denna typ av händelser kräver såklart också en ökad insats från vanliga ledamöter, men inte i samma stora omfattning eller utsträckning i tid. Att styra min egen tid har helt enkelt större värde än stimulansen i ordföranderollen.

Utöver styrelseuppdragen i ”riktiga” bolag, som mestadels är baserade i Stockholm (plus ett i Oslo) engagerar jag mig i regionen här hemma dels i start-upvärlden, t ex Skåne Startups, MINC och The Ground. Jag har även varit ordförande på Ideon och LTH. Det känns viktigt och är intressant att följa med här också. Inte minst ger det en kontaktyta med yngre personer och nya bolag, som är väldigt kul.

Finns det någon röd tråd genom ditt yrkesliv?

Internationella affärer, teknik, entreprenörer och tillväxt har varit de tydligaste återkommande komponenterna längs min väg. Jag fick ett gott råd av en studievägledare på gymnasiet att kombinera mitt språkintresse med ekonomi och gå Internationella Ekonomlinjen, vilket öppnade för en karriär inom internationella affärer. Några år efter examen hade jag turen att halka in på Axis, då en snabbt växande start-up i IT-branschen, och sedan dess har jag hållit mig till ingenjörstunga bolag, många med starka grundarprofiler och samtliga på den internationella marknaden. Så här i efterhand kan jag se en ganska tydlig stig, där jag kunnat gå från tuva till tuva, med en fot i känd terräng och en i något nytt, som jag fått lära mig; språk, säljkanaler, operations, ledarskap i ingenjörs- och tillväxtmiljö, strategiarbete, styrelsearbete.

Vilka har varit de viktigaste vägskälen/skiftena?

här i efterhand kan jag se att vägen i yrkeslivet styrts av en blandning av bananskal och genomtänkta val. Det lustiga är, förresten, att man oftast inte på förhand kan bedöma om ett visst beslut kommer att vara betydelsefullt eller inte. Den insikten brukar vara svårsmält för unga personer i början av karriären som vill veta vad som är smartaste vägen till ett framgångsrikt yrkesliv (vad det nu är!!). Hursomhelst, för min del var nog det första viktiga vägskälet (i mitt fall ett bananskal) att komma in i IT-branschen. I mitten av nittiotalet var det lite udda. Min företrädare på jobbet jag fick på Axis lämnade för att han tyckte det var för tekniktungt, men jag blev helt förälskad, gillade skarpt att jobba med ingenjörer. Att det skulle komma att bli en ”framtidsbransch” hade jag ingen uppfattning om då, men jag har ju idag stor nytta av att ha varit i den här industrin så länge.

Den andra stora händelsen får sägas var när jag blev utkastad från Axis efter åtta års spikrak karriär. Jag var 36 år, COO med brett ansvar och kom på kollisionskurs med VD, som ville förändra organisationen på ett sätt som jag inte trodde på, så jag fick lämna bolaget, hastigt och inte så lustigt. Jag grät floder av sårad stolthet och sorg att lämna ett fantastiskt trevligt bolag. Men det tvingade mig att lyfta blicken. Lite som att från en vecka till en annan tvingas flytta hemifrån och hitta ett eget bo. Enormt nyttigt!

Det tredje vägskälet föregicks av mycket grubbel, som resulterade i att jag helt lämnade min operativa karriär. Jag var VD på TAT The Astonishing Tribe, som såldes till ett stort kanadensiskt bolag, där jag inte var intresserad av att jobba. Det logiska steget hade varit att ta ett nytt VD-uppdrag, men efter att ha haft världens roligaste VD-jobb fattades lusten hos mig. Hoppet att kunna toppa skojfaktorn var nog för litet. Vid det laget hade jag haft styrelseuppdrag parallellt med det operativa i många år, bland annat i Axis och ett annat börsbolag, och insåg att det nog skulle kunna bli fler uppdrag framöver. Så jag tog steget och beslöt att pröva styrelsebanan fullt ut. Alldeles för tidigt, vid 45 års ålder, sade många, men jag har inte ångrat det en sekund.

Vad är dina viktigaste råd till någon i början av sin karriär?

Slipa fram spetskompetens är en säkrare väg än att vara generalist, tror jag. Jag möter alltför många som tidigt i karriären är allmänt duktiga på lite av varje, men inte riktigt bra på något. Det gör förflyttningar mellan olika företag svåra eftersom ”allmänduktigheten” är flyktig, inte påtaglig. Spetskompetens på ett område öppnar möjligheter inom nya områden. En fot i det kända, en på ny mark!

Var beredd att jobba mycket, gör alltid ditt bästa och sök dig till arbetsplatser som ger dig stimulans och glädje, men bli inte beroende av arbetet som enda källa till dopamin i tillvaron. Arbetsplatser kommer och går bortom din kontroll. Livsglädje måste kunna hämtas oberoende av jobbet.

När du stöter på motgångar, lägg inte energi på att analysera om det var ett glastak, en orättvisa eller diskriminering som stod i vägen. Gå vidare, fortsätt göra ditt bästa, satsa igen. Byt ställe om dåliga mönster upprepas.

Fråga dig själv då och då vad du egentligen tycker är riktigt roligt på jobbet, och håll koll på vad du egentligen är riktigt duktig på. Låter enkelt, men pröva skriva ner det på ett papper! Din bästa prestation gör du när dina arbetsuppgifter både är riktigt roliga och du är riktigt bra på det du gör. Det du åstadkommer i den skärningspunkten skapar språngbräda till nästa utmaning, när du börjar få tråkigt där du är, vilket förr eller senare brukar hända. Då är det dags att dra vidare!

Vill du också bli medlem i Sveriges ledande VD-Nätverk? Ansök om medlemskap idag.