Medlemsporträtt: Simon Andersson, VD South Ocean Festival

Från SVT:s barnprogram till Nashvilles finrum, från gitarrpedagog till festivalgrundare. Simon Anderssons resa har kantats av mod, musik och en orubblig vilja att skapa något större än sig själv. Med både scen- och affärsvana i bagaget bygger han nu vidare på sin vision med South Ocean Festival, och delar insikter om vad som krävs för att våga, hålla i och lyckas.

Hej Simon! Berätta om din professionella resa fram till idag, och hur vägen sett ut mellan musik, entreprenörskap och VD-skap.

Musik har alltid varit en del av mitt liv. Jag var elva år när jag först dök upp i professionella sammanhang, medverkade i SVT:s Rena Rama Sanningen. Sedan dess har resan fortsatt.

Efter gymnasiet gick jag på Musikhögskolan, och efter det gick jag producentlinjen och jobbade som gitarrpedagog några år innan jag sa upp mig 2012.

2011 blev jag nominerad till Årets låt på Hollywood Music in Media Awards. Det var min första internationella uppmärksamhet, och två år senare vann jag. Min musik låg på topplistor i USA och spelades på radio.

Jag startade eget skivbolag, spelade in i Nashville, jobbade med ett amerikanskt management, det var nära att lyfta på riktigt. Men när styrningen inte höll, gick det inte att driva vidare.

Jag flyttade hem till Sverige. Kort efter det träffade jag Jimmy från Friends of Executive. Vi började prata om idéer, och där föddes grunden till vad som senare blev julshowen och så småningom South Ocean Festival.

Idén växte fram ur behovet av att skapa ett nytt sammanhang. Det var inte en dröm om en festival från början, utan mer en fråga kring hur vi bygger något som kan generera rörelse, skapa energi och samtidigt bära sig ekonomiskt.

Jag har alltid haft ett business-tänk, det har funnits med mig sen jag var barn. Min pappa var uppfinnare med patent i USA. Det finns något i det där, att gå sin egen väg, bygga från grunden, våga tänka nytt. Och South Ocean blev min väg.

Vår ambition är att leda vägen i event excellence. Vi vill utvecklas ständigt och sätta en ny standard för vad en festival kan vara.

Skyddet för musiker är en stor fråga. Det är en bransch som är passionerad men också sårbar. Den ekonomiska verkligheten har förändrats dramatiskt. Tidigare kunde en miljon nedladdningar ge flera miljoner i intäkt. Idag ger en miljon streams knappt 40 000 kronor. Samma marknadsföring. Samma klick. Men en helt annan utväxling. Det är en utmaning.

Jag måste hitta glädjen i det jag gör. Det kan vara att sitta med gitarren eller visualisera festivalen färdig. Det är inte pengarna som driver mig, det är visionen, utmaningen, känslan av att "detta ska gå". Och när någon säger att det är omöjligt, då blir jag ännu mer motiverad att visa att det faktiskt går.

USA-resan. Den förändrade mitt sätt att tänka. Jag blev mer medveten om vad som krävs, både kreativt och affärsmässigt.

Samtidigt har festivalen i sig format mig otroligt mycket. Jag har blivit mycket tydligare, mer beslutsam. Tydligt ledarskap är något jag verkligen tagit med mig från den resan. Det är ett ständigt lärande, man blir aldrig klar.

Just nu fokuserar jag på att utveckla julshowen och ta South Ocean över tröskeln. Jag har idéer för min egen musik, men jag har också insett att man måste prioritera. Allt kan inte ske samtidigt. Det kommer, men i rätt tid.

Uthållighet. Det har funnits stunder som varit helt fruktansvärda, men man måste stå kvar. Samtidigt krävs flexibilitet. Du måste kunna justera kursen längs vägen.

Och framför allt: mod. Att våga. Många vågar inte på riktigt. Att våga stå där ensam innan någon annan tror på det du ser. Det är först när folk börjar se ketchup-effekten som de hoppar på. Men du måste vara först.

Hur har Friends of Executive bidragit till ditt entreprenörskap?

Nätverket har gett mig många kontakter. Det har varit avgörande i flera projekt. Samtidigt är det inte affärsdrivet i första hand. Det handlar mer om inspiration, utveckling och erfarenhetsutbyte, vilket i sig skapar möjligheter.

Många vet nog inte att jag var ganska blyg som yngre. I sociala sammanhang kunde jag känna mig obekväm. Det är inte så längre, men det har varit en resa.

Jag funderar faktiskt på att tatuera mig, men har inte bestämt mig än. Det ska betyda något på riktigt. Kanske något musikkopplat. Och ja, jag har haft öppen skjorta sen gymnasiet, det har blivit en grej.