Medlemsporträtt: Johan Nilsson, CPO & Co-Founder Connectitude

Jag gick ut från Blekinge Tekniska Högskola 2002 med en masterexamen i programvaruteknik, och hade tidigare varit helt inställd på att starta eget. Som en väldigt blyg kille var tanken kanske lite tokig redan från början och mitt i en briserande IT-kris så övergav jag den tanken utan att ens pröva. Plötsligt hade ett gäng otroligt roliga, lärorika och givande år på WM-data, ENEA och Ikanobanken passerat. Programmeringen och tekniken hade stått i centrum och ju svårare utmaning desto roligare.

Något gnagde dock i mig, då jag tyckte det mesta gick för långsamt, kundupplevelsen värdesattes för lite och ”affären” nådde aldrig ända in till oss på utvecklingsavdelningen. Så jag grottade ner mig i arbetsmetodiker och fastnade för Agile och mer specifikt för SCRUM som hade minst med inbyggda hinder och som dessutom satte människan i centrum. För att få jobba enligt det sättet fick jag ta saken i egna händer och driva igenom en förändring, vilket jag till min stora förvåning insåg var väldigt kul. Med de kontakterna jag fick under den tiden startade jag sedan bolag ihop med.

I de egna bolagen har jag nog varit överallt med en början i tekniken. När det var dags att skala upp behövde vi budgetera och strukturera oss mer, då tog jag lite motvillig mig an det vid sidan av och insåg att det också var kul. Något senare föll VD-rollen på mig, åter igen obekvämt men efter ett tag visade det sig också vara roligt. Ja, ni börjar nog se mönstret jag själv började att se, allt är kul bara man vågar eller orkar testa. Det var också under dessa sex år som VD vi gick från ett sökande konsultbolag till att bryta ut en del av affären och grunda produktbolaget i mitt hjärta – Connectitude.

När det var dags att gå brett till marknaden med vår produkt, vilket vi fått skjuta upp på grund av pandemins tuffa och lärorika år, behövde vi ta in kapital för att snabba på resan. Samtidigt som jag drogs mer och mer åt att driva affären och produkten mer kundnära än som VD. Det blev därmed dags att lämna över den stafettpinnen. Mitt nästa fokus blev att resa kapital och efter en snabb sondering av kapitalmarknaden valde vi HMS Networks AB som blev vår första investerare och dessutom strategiska partner kring produkten. Sedan dess har jag fullt ut fokuserat på produkten, kundnytta och att skapa det på enklast och snabbast sätt. Att positionera oss på marknaden är nog den svåraste utmaningen jag tagit mig an, och så som jag är funtad så visade det sig vara roligt.

Idag lever jag nog nästan min dröm, att driva strategisk produktutveckling med daglig och tät kundkontakt.

Som lantbrukarson och uppväxt på landet såg jag nästan bara arbetslivet utifrån perspektivet av egenföretagare. Mina föräldrar var det, större delen av deras umgängeskrets och likaså mina barndomsvänners föräldrar. Att bli anställd och göra vad man blir ombedd har därmed inte blivit något jag dragits åt, utan snarare åt ansvarstagande och egendriv. Är man kräsen om vilken väg man vill gå och vilket resultat man vill skapa, får man ta på sig ansvaret själv.

Det finns inget mer belönande än att hjälpa och guida andra när de behöver eller ber om hjälp. Vilket är precis samma som företagande handlar om, bara att valutan även är pengar som möjliggör vidare utveckling. Att hjälpa och skapa kundnytta med en produkt gör att man hinner hjälpa än fler, för som person är man inte så skalbar. Så drivkraften är nog så enkel – att få hjälpa på mitt sätt.

Livsmedelsindustrin och egentligen all tillverkande och processindustri har gjorts i mångt och mycket på samma sätt i många år och förändring går trögt. Det går inte trögt för att man är ovilligare till förändring än i andra branscher. Utan för att det är en lågmarginal bransch och att förändra innebär krasst sett att ta en risk, då det finns en risk att det går sämre. Vinsten kan vara borta i ett ögonblick och därmed möjlighet att utveckla nya produkter begränsad, något som vi konsumenter kräver i en allt högre takt. Samtidigt kan det vara frestande att processa maten mer, vilket gör att det blir mer industriellt, går snabbare, blir billigare och därmed lönsammare. Men svensk livsmedelsindustri har en stolthet i att producera bra mat med lokala råvaror, utan att kemiskt slå sönder råvarorna.

Jag vill vara med att bidra till att livsmedelsproducenterna lättare hittar andra vägar är den ultraprocessande vägen. Så lönsamhet kan nås genom effektivare produktion, framför att processa mer. Så vi kan bibehålla den stolthet vi har i vår svenska livsmedelsindustri, ett resultat vi konsumenter dessutom vill ha. Trots det väljer många efter prislapp väl i butik. Det finns därmed mycket att göra inom produktion, men också inom politiken och i folkbildningen att välja utifrån andra kriterier!

Kostnadsökningarna är kännbara på råvarosidan, samtidigt som kraven från oss konsumenter ökar. Lågkonjunkturen gör dessutom att konsumenter inte lever som de predikar, utan väljer plötsligt utifrån prislapp i än högre utsträckning. Det är spelets regler, produktionen behöver därmed bli effektivare med små medel, och det snabbt! Det är där vår typ av produkt spelar en viktig roll. Vi åskådliggör så att det blir tydligt var förbättringspotentialen finns, ofta inte där man först tror. Lösningen finns framför fötterna på oss och kan åtgärdas med små medel och ger därmed hög ROI. Vi behöver bara ibland se det svart på vitt.

Producenterna själva har fullt upp att driva vardagen, så det är upp till andra aktörer att hjälpa till. Det känner jag har blivit min lott i livet. 

Friends of Executive är inte ett nätverk man säljer via eller blir såld på. Jobbets övriga timmar är det fullt av de möjligheterna. Utan när man driver bolag så känner man ganska ofta en ensamhet, rent av vilsenhet, när man konstant vill framåt, hitta nya vägar, driva på förändring och att utmana andra. Då behöver man någon att dryfta sina tankar och tvivel med. Att göra det med andra som är i samma situation men som är ofärgade av detaljerna i ens egen vardag är ovärderligt. Här är nätverket super!

Då man är djupt i allt operativt i vardagen uppskattade jag även Friends of Executives Styrelseutbildning, som fick mig att lyfta blicken och se företagandet utifrån och med andra glasögon. Något som gett mig värdefulla tankar kring bland annat vår positionering. 

En allt-eller-inget-mentaliteten genomsyrar nog allt jag gör, på gott och ont. Kollegor har genom åren berättat att jag varit en av de absolut seriösaste de jobbat med, samtidigt som jag är motsvarande oseriös utanför jobbet. Det har ibland skapat både förvåning och obekvämligheter när jag växlar på en sekund från ett allvarligt kund/leverantörsmöte till att landa i fikarummet sekunden senare och tramsa loss. Att jag dessutom säger vad jag tycker har försatt mig i några kniviga situationer genom åren. Trots det, jag står för vad jag tycker och gillar man mig så kan jag garantera att det inte är en fasad ni råka gilla.

För de flesta av er, speciellt i nätverket, så har ni endast sett den ena sidan av mig. Vem vet, det kommer kanske någon konferens i framtiden då jag släpper fram den andra sidan också, trots att det är ett professionellt forum.